Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl och Alegast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nytta av den vunna segern och det är för min
stackars Oliver. Ärligt har han tillkämpat sig
din dotters hand, och det synes mig, som om
du knappt hade rätt att längre förvägra honom
den. Och icke behöver du ångra detta val, ty
en tapprare och ärligare riddare står ej till att
finna.
— Må det ske såsom du önskar.
Därpå samlade sig alla och gingo i högtidlig
procession till kyrkan. I spetsen gick kejsar
Karl Magnus, och efter honom bland de övriga
vasallerna följde konung Hugo. Karl var ett
helt huvud högre än konung Hugo, han bar sin
krona mycket stoltare, och fransmännen sade
därför sins emellan:
— Orätt hade vår drottning, då hon trodde
någon konung på hela jorden vara jämförlig
med vår kejsare, och aldrig komma vi till det
land, där vi skåda hans like.
Då de kommit in i kyrkan, läste ärkebiskop
Turpin mässan, tackade Gud för hans nåd och
slutade med att lägga prinsessans hand i Olivers.
Därpå läste han välsignelsen över båda och vigde
dem samman med varandra.
När alla kommit ut ur kyrkan, väntade dem
en ståtlig bröllopsmåltid, där de mest sällsynta
läckerheter vankades och där vinet flödade i
strömmar. Under måltiden reste sig konung
Hugo upp och sade:
— Må varje fransman taga av mina skatter
vad honom lyster och föra till sitt land.
Men Karl svarade:
— Icke en penning skola vi taga av dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
