Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett rosenträd satt kejsaren i en gyllene karmstol,
försänkt i djupa tankar. Då Blancandrin
framställt sitt ärende, svarade han:
— Det budskap du bringar mig är gott.
Men Marsili har ofta brutit sitt ord, och jag
kan därför ej heller nu tro på hans
försäkringar.
— Min herre, sade sändebudet, är beredd
att giva en borgen för sin pålitlighet och vill
sända dig landets ädlaste söner såsom gisslan,
bland dessa min egen son, ja, även ynglingar
av än ädlare börd, om du så önskar.
— Gott, svarade Karl, jag vill då underhandla
med honom. Gud förbjude, att jag genom
min misstro skulle förhindra en otrogen att
omvända sig och mottaga det heliga dopet.
Karl lät därofter föra de med dyrbarheter
lastade mulorna till stallet, och anvisade några
tält åt sändebuden, varest de kunde vila ut
efter sin färd. Därefter sammankallade han sina
främsta riddare till rådplägning och yppade för
dem Marsilis anbud. Roland, den tappraste bland
alla fransmännen, tog först till orda:
— I sju år hava vi varit i Spanien och
hela landet är nu vårt, så när som på Saragossa,
vars murar väl även snart skola falla, blott vi
ännu hålla ut. Allt detta skola vi övergiva!
Och varför? För en otrogens löfte! Minnes
du då icke, hurusom Marsili redan en gång förut
sänt oss femton män, vilka liksom dessa helt
fredligt buro oljokvistar i sina händer och sade
sig komma för att underhandla? Men då vi
skickade honom tvenne sändebud från oss, lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
