Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn och bjöd dem att i syndabot manligt kämpa
mot de otrogna. Därpå reste sig alla upp, fyllda
av stridslust och mod, och svingade sig upp på
sina hästar. Men Roland ropade till dem:
— Ett härligt byte väntar oss i dag, ty
hedningarna hava kommit hit blott för att finna
döden. Låtom oss rycka fram mot dem i sakta
skritt.
Nu upphävde fransmännen sitt härskri: Monjoie,
hornen skallade och de båda härarna drabbade
samman. I spetsen för morerna red en
greve, som var systerson till konung Marsili.
Så snart han fick se Roland, ropade han hånande
till honom:
— Sök ej att undgå ert öde! Den man, på
vilken ni mest litat, har redan förrått eder, och
en dåre var eder herre, som följde Ganelons
råd. Nu skall Roland dö och Spanien bliva vårt.
— Ser du broder, sade Oliver till Roland,
att jag hade rätt. För snöd vinning har Ganelon
sålt oss åt saracenerna. Men har konung Marsili
köpt oss, så skola vi betala honom med våra svärd.
Roland svarade intet, men satte sporrarna i
sin häst och störtade med fälld lans mot
saracenen. Dennes sköld splittrades i stycken, brynjan
genomborrades och moren själv kastades ett par
spjutlängder bort från hästen samt föll död till
marken. Därefter började striden allmänt emellan
de kristna och hedningarna. De senares yppersta
kämpar rusade fram för att försöka sig mot
paladinerna, men trots all styrka och tapperhet blevo
de dock alla besegrade. Mitt i slaktvimlet syntes
Roland, svingande Durendal och banande sig en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
