Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blodig väg över högar av lik. Vid hans sida
red Oliver. Hans lans hade redan krossats, men
med stumpen stötte han omkring sig, så att
hedning efter hedning störtade till marken. Runt
omkring dem rasade kampen, svärdshugg
växlades, lansar bräcktes, fanor sletos i trasor och
mången fransman segnade blödande ned till
marken för att aldrig mera uppstå igen. Till
slut började dock de moriska skarorna att vackla,
och de mora försagda grepo till flykten.
Fransmännen höjde på nytt sitt härskri: Monjoie och
störtade sig med ökat raseri över flyktingarna,
mejande ned dem till höger och vänster. Morerna
kastade sköld och svärd från sig för att lättare
kunna undkomma, men intet hjälpte: av de
hundratusen, som angripit Roland, kommo knappt två
undan.
Sedan striden avstannat, började
fransmännon alt uppsöka sina döda, som lågo kringströdda
på slagfältet, och månget öga tårades då vid
synen av fallna vänner och fränder. Men
plötsligt hörde man åter ropet: fienden är över oss.
Det var också konung Marsili, som nu närmade
sig med hela sin stridsmakt, och man fann då,
att de, med vilka man förut kämpat, endast
utgjort saracenernas förtrupp, Fältet fylldes på
nytt av fientliga skaror, och fransmännen hörde,
hurusom det överallt blåstes till anfall mot dem.
De ordnade då för andra gången sina glesnade
led och beredde sig att göra ett förtvivlat
motsländ. Den gamla ärkebiskopen vände sig på
nytt till dem och sade:
— Vårt öde är beseglat. Vi skola nu lykta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
