Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det hornet, sade han, har goda lungor.
Jag känner igen det. Det är Rolands. Låt oss
därför genast vända om och ila till hans hjälp,
ty han är säkert i nöd. Så skulle han icke
hava blåst, om icke strid vore.
— Du irrar dig, sade Ganelon. Du vet lika
väl som jag, att Rolands överdåd är sådant, att
han aldrig skulle begära vår hjälp. Och vilken
skulle djärvas angripa fransmännens yppersta
riddare, för vars svärd saracenerna ständigt flytt?
Säkert är det blott en jakt, på vilken Roland nu
är ute och roar sig med sina kamrater.
— Nej, sade den gamle hertig Nemes, så
blåser ingen som blott jagar. Det är en strid
på liv och död. Den som förnekar det, han söker
blott att förråda honom, Låt oss därför hastigt
vända om, ty Roland är i nöd och kräver vår
hjälp.
Hornen smattrade nu och kallade de franska
skarorna samman, och därpå bar det av i
sporrsträck genom passen tillbaka mot Spanien.
Men i Roncevaux rasade striden ännu. Roland
och Oliver fattade på nytt sina vapen, höjde
härskriet Monjoie, satte sporrarne i sina hästar och
störtade mot fienden. Genom denna banade
Rolands svärd Durendal en bred väg fram till
konung Marsili. Då Roland fick se honom, ropade
han till honom:
— Innan jag dör, skall jag dock lära dig
att känna mitt svärd och straffa dig, du usla
förrädare.
Därpå angrep han honom, dödade hans son,
som ilat till faderns hjälp, och högg handen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
