Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men kunde icke längre upptäcka några fransmän
utom ärkebiskop Turpin och en grev Galter, som
kom ridandes mot honom. Då han såg denne,
ropade han:
— Grev Galter! Jag gav dig befälet över
tusen tappre stridsmän. Säg mig, var äro dessa?
Nu behövas de som bäst.
— Herre, svarade greven, här på slagfältet
sova de alla den sista sömnen. Ingen av dem
är mera kvar i livet, och jag är den siste av
min trupp. Men ingen lever, som kan skryta
av att hava besegrat oss, ty våra fiender vila
runt omkring oss. Själv är jag så svårt sårad,
att jag av mattighet knappt mäktar stå på benen,
min brynja är sönderhuggen och jag förmår knappt
längre att försvara mig.
— Så kom då hit, så skola vi värja oss
tillsammans. |
Därpå ställde sig Roland, Turpin och Galter
tillsammans för att mottaga blåmännens anfall,
men dessa hade redan erfarit så många prov av
deras tapperhet, att de ej längre vågade angripa
dem med svärd, utan avsköto i stället mot dem
ett regn av armborstpilar. Vid första skuren
störtade grev Galter till marken, och även
ärkebiskopens häst träffades, så att han vacklade
och föll.
Den tappre ärkebiskopen föll med hästen till
marken, men i nästa ögonblick stod han åter
på benen, ehuru blödande ur flera sår, drog sitt
svärd och störtade djärvt mot blåmännen,
nedhuggande alla som kommo i hans väg. Ehuru
nästan vanmäktig av blodförlust och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
