Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med detta saracenen i huvudet så att både horn
och huvud sprungo i bitar.
Roland kände nu att hans sista kraft var
uttömd och att han icke ägde många stunder
kvar i livet. Han lade då ärkebiskop Turpins
händer i körs över dennes bröst och anbefallde
honom åt himmelen. Därpå fattade han sitt
svärd Durendal, som i så mången kamp stått
honom bi.
— Mitt goda svärd, sade han, vi skola nu
skiljas. Med dig har jag besegrat så mången
fiende och erövrat så många länder åt min herre
och kejsare. Må du därför aldrig falla i någon
ovärdig hand, som brukar dig till låga och
oridderliga handlingar. Men var lugn! Jag skall själv
sörja för, att en feg uslings hand aldrig skall
omfatta ditt fäste.
Därpå tog han svärdet och slog det mot en
berghäll, så att gnistorna yrde om honom. Men
den härdade klingan höll och brast icke sönder.
— Gott, sade då Roland, du skall då bliva
min följeslagare i döden, liksom du varit det
i livet. Vi skola icke skiljas.
Därpå samlade han sin sista kraft och gick
fram till ett pinjeträd. Under dettas grenar
lade han sig med ansiktet vänt mot fiendelandet
och med Durendal under sitt huvud. Händerna
knäppte han hop över sitt bröst i bön, och med
tanken på kejsaren och det sköna Frankrike,
som han aldrig mera skulle få återse, utandades
han sin sista suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
