Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vägnar. Den unga prinsessan, som gärna. ville
bliva kejsarinna i Rom, dröjde ej med att giva
sitt samtycke, och inom kort firades bröllopet
med prakt och ståt. Till en början tänkte
Pontianus ännu blott på den döda kejsarinnan,
men sorgen är sällan evig, och så småningom
bleknade minnet av henne. Med varje dag som
gick, blev Pontianus i stället allt mera intagen
i sin unga, vackra gemål, och till slut hade hon
honom fullständigt i sin hand. En tanke
grumlade dock kejsarinnans lycka: hon hade inga barn,
och hon visste därför, att hon vid den gamle
kejsarens död skulle nödgas att lämna all makt
från sig åt dennes son. Utan att hava sett
honom, började hon därför hata honom och
tänkte blott på, huru hon skulle kunna bringa
honom om livet för att själv bliva närmast till
arvet efter Pontianus. En natt sade hon därför
till kejsaren:
— Min herre, om du älskar mig, så bevilja
mig nu den bön, jag gör dig.
— Du vet, att ingen på jorden är mig
kärare än du. Bed mig därför om vad du vill,
och det skall bliva mig en glädje att uppfylla
din begäran.
— Du vet, att Gud icke velat skänka mig
några egna barn, men du äger en son, som
uppfostras hos sju vise mästare fjärran från oss. Låt
honom komma hit, och han skall bliva mig lika
kär, som om jag burit honom vid mitt eget
hjärta. Ditt barn bör ju även bliva mitt, och
båda skola vi söka att få glädje och hugnad av
honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
