Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gärna fogar jag mig efter denna din
önskan, ty jag hade själv tänkt att kalla honom
tillbaka. Min son har i över sju år vistats hos
de vise mästarne, och hans lärotid är redan förbi.
Jag förmodar, att han vet allt, vad de kunna
lära honom, och jag skall därför ofördröjligen
sända bud till honom med befallning, att han
infinner sig här vid hovet.
Genast på morgonen, då kejsaren vaknade,
skrev han ett brev till de sju mästarne och
befallde dem däri att utan dröjsmål föra den
unge prinsen tillbaka till hovet, så framt livet
vore dem kärt. Då de vise männen mottagit
detta brev, trädde de samman för att rådfråga
stjärnorna om, vad de borde göra. De funno
då tydligt skrivet, att, om de lydde kejsarens
befallning, skulle prinsen bliva dödad vid det
första ord han sade, men de funno ock, att de
själva skulle mista livet, därest de icke lydde.
— Av två onda ting, sade då Kleofas, bör
man alltid välja det minst onda. Vi äro gamla
och stå snart vid gravens brädd. Om vi dö
några år förr eller senare, betyder därför icke
så mycket. Men prinsen är ung och har en
ärorik framtid framför sig, och det är därför
viktigare, att hans liv sparas. Jag föreslår därför,
att vi trotsa kejsarens befallning och behålla
prinsen hos oss, utgången må för oss själva bliva
huru som helst.
Detta syntes alla riktigt talat, men medan
de så överlade, kom den unge prinsen själv dit
och sporde dem om orsaken till deras bedrövelse.
När de omtalat kejsarens befallning och vad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
