Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Förstår du, fortsatte kejsarinnan, den
likhet, som denna berättelse har med ditt eget liv?
— Nej.
— Då skall jag utveckla den för dig. Du
själv är det gamla trädet, från vilket alla dina
undersåtar hämta glädje och hugnad, och den
unga telningen är din son, som vill söka draga
till sig solljuset, vilket betecknar det goda namn
och rykte, som du med rätta åtnjutit. Båda
kunnen I icke växa upp vid varandras sida, och
blir icke den unga telningen borthuggen, så
kommer den gamla stammen att falla. Välj nu
vilketdera du vill.
— Jag tackar dig för denna lärdom och
skall även draga nytta av den. Innan kvällen
skall den brottslige hava slutat sitt liv.
Därpå sammankallade kejsaren domstolen, satte
sig i domaresätet och dömde prinsen till döden.
Men när den unge furstesonen fördes bort till
avrättsplatsen, gräto och veklagade alla, som sågo
honom, och en stor mängd av dem följde honom
under tårar på vägen. Då de kommit fram till
galgen, mötte de den förste mästaren, som hette
Balaas, vilken nu kom ridande till Rom. Då
prinsen såg honom, runno tårarna utför hans
kinder, och utan att säga ett ord sjönk han ned
på knä framför mästaren liksom för att påminna
honom om hans löfte och anropa hans hjälp. Då
Balaas såg detta sorgliga skådespel, vände han sig
till dem, som följde prinsen, och sade:
— Vänten en stund med avrättningen.
Möjligen kan jag ännu frälsa hans liv.
Allt folket började då att ropa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
