Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköterskorna lämnades hemma för att se efter
barnet. Men även dessa ville gärna vara med
om festligheterna, och när de blivit ensamma,
smögo de sig därför ut och sprungo till
torneringsbanan. Barnet i vaggan var således utan
någon tillsyn. Endast hunden hade lagt sig att
sova på golvet framför vaggan, och över denna
satt falken på en pinne.
I muren, som gick runt omkring huset, hade
sedan lång tid en stor orm haft sitt bo, ehuru
han av fruktan för människorna icke vågat sig
fram. Nu då han märkte, att allt var tyst och
hela huset öde, ringlade han sig ut ur sitt hål
och in i rummet, där vaggan stod, för att bita
ihjäl barnet. Men den vaksamme falken fick
genast syn på odjuret och började att så häftigt
flaxa med vingarna, att hunden vaknade och
blev varse ormen. Det trogna djuret störtade
sig genast mot denne, och det uppstod en
förbittrad strid mellan dem. Vaggan vräktes
omkull och barnet föll ut på golvet, dock utan att
skada sig. Ormen slingrade sig runt kring hunden
och bet honom så, att blodet strömmade kring
dem bägge, men till slut lyckades hunden att
bliva sin fiende övermäktig och giva honom ett
bett, som gjorde slut på hans liv. Utmattad av
kampen kröp hunden tillbaka på sin gamla plats
bredvid barnet, och lade sig där för att vakta
på detta och slicka sina sår.
Emellertid slutade torneringen och sköterskorna
skyndade tillbaka till slottet, men när de kommo
in i rummet och sågo vaggan kullstjälpt och
blodspår överallt i kammaren, blevo de så förskräckta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
