Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De tre bedragarne läto icke säga sig detta
två gånger, utan begåvo sig genast vid mörkrets
inbrott till det farliga tornet och började där
att förstöra grundvalarna så gott de kunde.
När de arbetat några timmar, lutade tornet redan
mot sitt fall. De hällde då beck och tjära i de
underjordiska gångar de grävt, tände på allt
sammans och begåvo sig skyndsamt på flykten.
Men knappt hade de hunnit utanför stadens
portar, förr än de hörde ett väldigt dån: det
var det förtrollade tornet, som störtade samman,
och i fallet krossades spegeln och bronsmannen
i tusen bitar.
Knappt hade ryktet härom hunnit sprida sig
till grannfolken, förr än dessa väpnade sig och
stormade an mot Rom för att hämnas all den
smälek, de under så många år fått lida.
Romarne hade nu blott att lita till sin egen
kraft, men så snart de fått veta anledningen till
tornets fall, blevo de så upptända av förbittring
mot den girige kejsaren, att de bröto sig in i
hans palats och släpade honom ut på gatan.
För att straffa honom för hans girighet hällde
de smält guld i hans strupe, och så omkom
Crassus, därför att han satt så stor tilltro till
de tre vise männens osanningar.
— Den enda skillnaden, fortsatte kejsarinnan,
mellan dig och Crassus, är att han lyssnade till
tre skälmar, under det att du låter narra dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
