Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra och att han särskilt befallt mig att vårda
det. Icke vågar jag då hugga ned det blott
för en brasas skull!
— Lyd du blott vad jag säger, och bry dig
icke om följderna. Dem tager jag på mig.
Trädgårdsmästaren hade intet annat att göra
än att hörsamma hennes dåraktiga befallning,
och det ståtliga trädet blev sönderhugget. När
nu Camillus kom hem och hans hustru
underrättade honom om, vad hon gjort, utbrast han:
— Hustru, hustru, visste du icke, att detta
träd var mig kärare än alla andra? Huru kunde
du då vilja göra mig denna sorg.
Men hon började då att gråta och sade:
— Ack, att du så skall taga vid dig. Jag
tänkte ju blott bereda dig en glädje och trodde
därför, att du vid din hemkomst helst skulle
vilja hava en brasa just av detta träd. Men så
är det alltid. Aldrig är jag dig till lags.
— Lugna dig, sade han. Du menade väl,
och jag hade därför orätt att vredgas. Låt nu
allt vara gott igen, och må vi icke mera tänka
på den saken.
Därpå klappade han henne vänligt på kinden,
och så var det gott en tid bortåt. Men det
dröjde ej länge, innan hennes gamla griller
kommo tillbaka, och hon gick då på nytt till
sin moder för att spörja henne om råd.
— Pröva honom än en gång, sade denna,
och se om hans tålamod håller i sig.
Det beslöt dottern att göra. Nu hade Camillus
en jakthund, som var honom mycket kär och
som ständigt följde med honom. En kväll, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
