Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som låg utbrett över sängen, förrän hon häftigt
utropade:
— Varifrån är detta täcke? Och huru har
det kunnat komma hit?
— Det vet jag icke, svarade greven, men
jag skall fråga mitt folk.
Ingen kunde dock giva besked därom, och
alla svarade, att Askflickan ensam ordnat detta
rum.
— Så kalla då in henne!
Hon kom och svarade på grevens fråga:
— Vredgas icke på mig, ädle herre, om jag
gjort något orätt. Men det täcke, som låg här
förut, syntes mig icke nog vackert, och därför
tog jag ett, som jag själv hade och lade dit
det i stället.
— Men säg mig, utbrast riddarfrun, huru
har du fått det?
— Ack, svarade Askflickan, detta täcke har
jag ägt, så länge jag levat. Jag är ett stackars
hittebarn, och då man fann mig i skogen, var
jag inlindad i detta.
— Hade du, stammade frun, intet annat än
detta täcke?
— Jo, jag hade också denna ring.
Och därvid visade hon fram den ring, som
tärnan fästat vid hennes arm, då hon lämnade
henne kvar under asken. Då slottsfrun skådat
donna, sjönk hon ihop av rörelse och började att
bittert gråta. Till slut sade hon:
-— Gud har då bönhört mig och mitt straff
är nu slut. Så vet, att jag ägde tvenne
döttfar, vilka voro tvillingar, men av en feg rädsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
