Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snart i tornet, utan att någon upptäckt honom.
Där mottogs han av den trolösa drottningen, som
hälsade honom välkommen och genast började
överlägga med honom om sättet att fly, utan att
konungen skulle upptäcka dem. De talade med
varandra länge och väl, och då riddaren begav
sig sina färde, skänkte drottningen honom en
dyrbar ring, vilken han satte på sitt finger.
Denna ring höll dock på att bliva hans olycka,
ty konungen upptäckte den en dag och igenkände,
att det var samma ring, som han förut givit
sin gemål. Men emedan han var en försiktig
herre, ville han dock ingenting säga, förr än
han fullständigt fått alla bevisen i sin hand.
Han tog därför hastigt avsked av riddaren och
skyndade till tornet för att överraska drottningen.
Men ehuru han icke med en min förrått sin
överraskning, hade hans blick på ringen dock
icke undgått riddarens uppmärksamhet, och denne
anade den fara, i vilken han svävade. Snabbare
än konungen ilade han därför allt vad han
förmådde till sin bostad, störtade igenom den
hemliga gången, återlämnade ringen åt drottningen
och hann nätt och jämt att sluta lönndörren
efter sig, då konungen inträdde i tornet, som
han denna gäng omsorgsfullare än vanligt läste
till efter sig. Även nu ville han ej röja sina
misstankar, utan började att tala om likgiltiga
ämnen och sporde så drottningen, huru hon
befann sig. Men denna låtsades vara mycket
sorgsen och svarade:
— Huru skall väl jag må, som nödgas
tillbringa hela mitt liv inom fyra väggar utan att.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
