Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke förtvivla, ty säkerligen skulle hans frihet
dock kunna återköpas för guld och silver.
Detta brev överlämnade hon åt budet, som
därmed begav sig i väg tillbaka till saracenerna.
Men knappt hade budbäraren dragit sina färde,
förrän hon började att tänka på, om hon icke
genom sin klokhet skulle kunna rädda den fångne
greven. Hon grubblade icke länge, utan fattade
snabbt sitt beslut. Sitt långa vackra hår klippte
hon av, mitt på hjässan lät hon raka en tonsur,
sina kvinnokläder lade hon bort och iklädde sig
en vandrande munks långa kåpa. Därpå hängde
hon giga och harpa vid sin sida och stod så
färdig såsom en kringstrykande klerk, så väl
förklädd, att ingen i henne kunde igenkänna
den vackra grevinnan. Till slut skyndade hon
sig att upphinna den bortresande budbäraren,
vilken hon snart träffade och till vars sällskap
hon sällade sig, utan att denne anade, att den
muntre klerken och den sörjande grevinnan var
en och samma person.
På vägen stötte andra resande till dem och
det blev snart ett stort sällskap. Men den
förnämste av dem alla var den glade, unge klerken,
som med sina visor ständigt förstod att hålla
modet uppe hos alla sina reskamrater. Var och
en fick honom av hjärtat kär och särskilt fäste
sig den saracenske budbäraren vid honom.
— Hör på, unge man, sade han slutligen.
Jag vill göra dig ett förslag. I mitt land hava
vi inga sådana vissångare som du, och kommer
du med mig, så tvivlar jag ej på, att du med
dina visor kan skapa dig en lycklig framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
