- Project Runeberg -  Sveriges medeltidssagor berättade för barn /
145

(1912) Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Min herre sultanen är frikostig och ser ej på
guldet, när det gäller att belöna dem, som vunnit
hans ynnest. Följ därför med mig, och jag lovar
dig, att du icke skall få tillfälle att ångra den
resan.

— Gott, svarade den förmente klerken. Folk
av mitt yrke hava intet hem, och jag följer så
gärna med dig, som jag drager till något annat
land. Främmande riken har alltid varit min
glädje att se, och om saracenernas prakt och
rikedom har jag hört så mycket talas, att jag
med nöje begagnar mig av ditt anbud. Saken
är därför avgjord.

De följdes nu åt även återstoden av vägen,
och till slut kommo de fram till sultanens
huvudstad. Där gick det alldeles såsom budbäraren
förutspått. Så snart sultanen fick höra harpan
klinga och lutan tona, blev han utom sig av
glädje, ty något dylikt hade han förut aldrig
hört. Han befallde genast, att man skulle föra
den främmande klerken till den förnämsta platsen
i gästabudssalen, där de läckraste rätterna sattes
framför honom. Till erkänsla stämde munken
upp den ena visan efter den andra och märkte
efter en stund till sin glädje, att han
fullständigt vunnit saracenernas hjärtan, ty alla tävlade
om att visa honom uppmärksamhet och på allas
anleten såg han ett belåtet leende.

Men medan glädjen sålunda stod högt i tak
i sultanens palats, var den stackars greven desto
sorgsnare. Genom budbäraren, som återkommit,
hade han fått grevinnans brev och fann där, att
hon icke ville låna sig åt det ärelösa förslag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:05:11 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/msagor/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free