Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han framställt. I stället att känna sig stolt
över den sinnesadel, som genomgick grevinnans
brev, blev han förbittrad över hennes vägran.
Fångenskapens lidanden hade närmligen så
fördärvat hans sinne, att han numera blott hade
en enda tanke övrig: att återvinna friheten —
sak samma huru. Dyster och utan hopp
återvände han därför på morgonen till sitt arbete,
och de tankar han ägnade sin maka, medan han
gick lutad över plogen, voro allt annat än
vänliga. Den stackars grevinnan, som skyndat ut
för att på avstånd få kasta en blick på sultanens
olyckliga fångar, hade därför svårt att i den
smutsiga och trasiga kristna slaven igenkänna
sin ridderlige make. När hon såg denna
förändring, kunde hon icke återhålla sina tårar,
men för att icke förråda sig bemästrade hon
snart sin sorg och återvände med ett glatt anlete
till palatset, där hon åter med sin sång och sitt
strängaspel muntrade upp sultanen och dennes
hovmän.
På detta sätt gingo fyra veckor, utan att
någon anade, vem den förmente klerken i själva
verket var. Men då denna tid gått till ända
och grevinnan trodde sig säker om att kunna nå
sitt syfte, trädde hon fram för sultanen och sade:
— Som du vet, herre, äro vi sångare ett
oroligt släkte, som älskar att draga från en ort
till en annan. Den välvilja, med vilken jag här
blivit behandlad, är visserligen så stor, att jag
nästan känner mig manad att bryta mot mina
forna levnadsvanor och stanna kvar här för alltid,
men eftertanken har lärt mig, att jag handlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
