Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samt om de plikter, som detta namn ålägger
eder.
Greven och riddaren föllo åter på knä för
påven och tackade honom för den nåd han visat
deras söner samt för den dyrbara gåva dessa
mottagit. Därpå sågo de på de båda dryckesbägarna
och funno då, att dessa voro varandras fullkomliga
avbilder, så att den ena ej kunde särskiljas från
den andra, lika litet som Amicus kunde skiljas
från Amelius. Förundrande sig över denna
egendomliga slump, skildes de från varandra och
redo var och en hem till sitt, dock först sedan
de högtidligen lovat varandra att ständigt
påminna sina barn om den vänskap dessa lovat
varandra.
Så förflöto många år. Amicus växte upp
till en rask yngling, som både i förstånd och i
ridderliga färdigheter stod vida framom sina
jämnåriga. Då han blivit tjugu år gammal,
träffades hans fader av en svår sjukdom, som
snart lade honom på dödsbädden. Då han
förstod att hans dagar voro räknade, lät han kalla
Amicus till sig och sade:
— Min son, det tjänar till intet att längre
dölja sanningen för dig. Om några timmar har
du icke mera någon fader, och du står då ensam
i världen, men jag hoppas, att jag givit dig en
sådan uppfostran, att du förstår både att bära
denna sorg såsom en man och att skicka dig i
livet såsom det ägnar och anstår min son. Kom
alltid ihåg, att du är en kristen riddare och att
du därför icke får fläcka din vapensköld med
några nesliga och låga handlingar. Denna sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
