Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han dröjde icke länge med att sätta denna
plan i verket, och en vacker dag red han, endast
åtföljd av några svenner, ut ur sin fäderneborg
för att begiva sig till greven av Alvern. Men
lyckan var icke med honom. Tidningen om den
gamle riddarens död och Amicus trångmål hade
nämligen nått fram till Amelius. Trogen sitt
barndomslöfte beslöt denne då att ila till vännens
hjälp, och på så sätt redo båda om varandra.
När Amicus kom fram till grevens av Alvern
slott, var Amelius redan borta, och då Amelius
nådde fram till borgen i Bericano, fann han
denna redan besatt av Amicus fiender och denne
själv försvunnen. Men emedan båda voro unga
och lystna efter äventyr, läto de ej denna
motgång avskräcka sig, utan drogo fortfarande kring
från borg till borg för att någon gång träffa
samman.
Under detta kringirrande kom Amicus en
gång till en riddarborg, där han mottogs med
stor gästvänskap och där han stannade några
veckor. Då han skulle draga sina färde, sade
borgherren till honom:
— Unge man, jag har fäst mig vid dig och
vill därför göra dig ett förslag. Du äger nu
mera intet hus och intet hem, som du kan kalla
ditt. Jag vill giva dig båda. Stanna kvar hos
mig, och jag vill skänka dig min enda dotter
till gemål. Du vet, att jag icke äger någon son,
som kan ärva mig, och därför övergår mitt
gods till min dotter. Ensam kan hon ej försvara
detta, och jag måste därför vara betänkt på att
giva henne en make, på vilken jag kan lita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
