Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det är icke sant, att jag haft några
hemliga möten med henne och ännu mindre, att jag
tänkt skymfa dig genom att fly bort med henne.
Vad Arderik sagt är endast förtal, avsett att
svärta mig och beröva mig din ynnest.
— Jag vill gärna tro, vad du säger, ty jag
kan icke intala mig, att du är falsk. Men
försäkran står emot försäkran och jag måste finna
ut sanningen.
— Herre, sade då Arderik, jag står vid vad
jag sagt och är beredd att med liv och blod
försvara mina ord. Må vi därför vädja till Guds
dom. Utse stridsplats åt oss bägge, må var och
en av oss där avlägga en högtidlig ed på, att
han talat sanning, och må vi sedan drabba sam-
man. Gud skall då giva seger åt den, som
kämpar för en rättvis sak.
— Må det ske såsom du föreslår, sade
kejsaren. Om en vecka skolen I åter träffas här,
och må var och en då med svärd och lans
förfäkta sanningen av sina ord.
Sedan kejsaren yttrat detta, befallde han
Amelius och Arderik att avlägsna sig och att
icke visa sig vid hovet förr än på den utsatta
stridsdagen.
När Amelius blivit ensam, började han
övertänka sin ställning, och fann då, att hans
lättsinne, hans godtrogenhet och hans brist på
överläggning bragt honom i ett säkert fördärv.
Striden kunde han såsom riddare icke undvika, ty
det hade varit detsamma, som ett erkännande,
att han var feg eller lögnaktig, förtro sig åt
Guds dom och svära på, att Arderik talat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
