Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osanning kunde han ännu mindre, ty det hade varit
att göra sig själv till menedig.
Medan han gick i dessa sorgsna tankar, såg
han en ryttare komma framsprängande ur skogen,
och när denne hunnit något närmare inpå honom,
fann han, att det var Amicus, som trogen sitt
löfte kom att besöka honom. Så snart Amicus
känt igen Amelius, hoppade han från hästen
och sprang emot honom, men stannade, när han
fick se vännens sorgsna och förstörda utseende.
— Vad går åt dig, utropade han. Du ser
ju rent förtvivlad ut! Har någon olycka
drabbat dig?
— Tyvärr är det så. Den fara, i vilken
jag befinner mig, är till och med så stor, att
den kommit mig att glömma, att det i dag
är den utsatta årsdagen, på vilken vi skulle
mötas.
— Berätta då, vad som hänt dig!
— Ack, det är en sorglig historia.
Amelius berättade nu, huru allt tilldragit sig
samt huru han nu hotades med död och
vanära. Då han slutat, sade Amicus:
— Du har handlat såsom en dåre. Jag
varnade dig att sätta tro till hovets hala tungor,
och dock har du förtrott alla dina hemligheter
åt en medtävlare som Arderik. Utan kejsarens
vetskap har du vunnit hans dotters hjärta, och
i stället att öppet förtro dig åt kejsaren, har
du med en osanning sökt föra honom bakom
ljuset. Han var dig huld, och vem vet, om
han icke i godo givit dig sin dotter till äkta.
Nu har du förspillt denna möjlighet. Kämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
