Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sak handlat såsom dårar. Tag din beskyllning
tillbaka och låt oss bliva vänner såsom förut.
— Din vänskap aktar jag ej värd ett
kopparöre, och mina ord tänker jag nu mindre än
någonsin taga tillbaka. Erkänn själv i stället
ditt brott eller bered dig på att dö.
— Du vägrar således att mottaga den hand
Jag bjudit dig till försoning. Ditt blod komme
då över ditt eget huvud.
Sedan de yttrat dessa ord, stego båda till
häst och redo in på stridsbanan. Arderik red
först fram till läktaren, där kejsaren och hans
män tagit plats såsom stridsdomare och
åskådare, stannade där sin häst och sade med
hög röst:
— Jag Arderik, som här står, försäkrar och
svär, att denne greve Amelius skymfat kejsaren,
1 det att han haft lönliga möten med kejsarens
dotter samt med henne överenskommit att hem-
ligen fly ur riket. Denna beskyllning är jag
beredd att med liv och blod försvara, och jag
anförtror min sak åt Guds dom.
Därpå red Amicus fram och sade:
— Och jag försäkrar och svär, att jag icke
tänkt tillskynda kejsaren någon skymf, att jag
aldrig haft något möte med hans dotter och att
Jag icke tänkt att fly ur riket med henne. Denna
förklaring är jag beredd att med liv och blod
försvara, och jag anförtror min sak åt Guds dom.
Var och en red därefter tillbaka till sin plats.
På kejsarens tecken läto härolderna nu sina
trumpeter ljuda till anfallssignal och de båda riddarne
störtade emot varandra. Striden blev både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
