- Project Runeberg -  Sveriges medeltidssagor berättade för barn /
185

(1912) Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hans båda tjänare gjorde såsom han bett
dem och buro honom själva till Rom. Men icke
heller där ville hans ohyggliga sjukdom övergiva
honom. Påven mottog honom med stor vänlighet.

— Men, sade han, icke förmår jag att giva
dig hälsan åter. Du har begått en svår synd
och du skördar nu dina gärningars lön. Blott
genom tålamod i lidandet och genom en
uppriktig ånger, icke genom mina böner, kan du
blidka Gud, så att han tager sjukdomen från
dig. Men hjälpa dig vill jag, så gott jag
förmår, ty du är en olycklig människa. Stanna
därför gärna hos mig, och jag skall se till, att
du ej saknar något, som du behöver för ditt
uppehälle.

Amicus stannade nu några år i Rom och
hade det där så drägligt, som hans plågor tilläto,
men snart kommo dyr tid och hungersnöd. Bröd
fanns ingenstädes och människorna dogo hoptals
av svält. De som ledo hårdast voro naturligtvis
de fattiga och sjuka, ty man hade nu all möda
att kunna livnära de friska och starka, och för
dem, som icke själva kunde göra någon nytta,
fanns snart intet till övers. Det underhåll, Amicus
ätnjutit, indrogs och endast med svårighet
lyckades hans båda väpnare skaffa föda åt honom.
Men en dag sade de till honom:

— Herre, du måste giva oss det
vittnesbördet, att vi redligt sökt att fylla våra plikter
mot dig. Nu förmå vi det icke längre. Varken
genom arbete eller genom bettlande kunna vi
skrapa ihop så mycket, att vi kunna livnära oss
själva, långt mindre dig. Väl vilja vi icke övergiva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jul 5 00:05:11 2019 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/msagor/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free