Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Amicus och Amelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under, ty han såg de båda piltarna ligga i
bädden, såsom då han lämnat dem, men icke längre
döda, utan sovande och leende såsom förut i
sömnen. Endast vid halsen syntes en smal röd
strimma såsom märke efter svärdet.
Han förstod då, att Herren endast velat pröva
honom, och jublande av glädje ilade han tillbaka
till Amicus.
— Broder, utropade han, barnen leva! Du
är mig intet skyldig, och intet dold agg skall
längre grumla vår vänskap. Denna är nu prövad
och skall bestå, så länge vi leva. Vi hava båda
fått lida, men nu är sorgen förbytt i glädje.
Med dessa ord tryckte han Amicus till sitt
bröst, och de båda vännerna skildes aldrig
sedermera från varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
