- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
5

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Stödd mot relingen av ångfartyget Gauthiod, som
återvände från en av sina turer till Lybeck, stod ett ännu ungt
fruntimmer med ädelt utseende. Hon betraktade det vackra
inloppet till Birgers stad med en blick full av rörelse.

»Ert fäderneslands huvudstad har verkligen ett
underskönt läge», yttrade en man om några och trettio år, som
stod bakom henne.

»Obestridligt! Om mitt dyra och kära fosterland kan
man säga: ’det är fattigt men skönt’. Då jag nu återser
det, efter så många års frånvaro, känner jag mig djupt
rörd.»

»Ja, för er, fröken Helfrid, bör det vara en sann glädje
att återvända till hemmet. Var helst vi än må bygga eller
bo utom fäderneslandet, så givs det alltid någon hemlig vrå
i vårt inre, som längtar till den plats, där vår vagga stod.»

»Då längtar ni, herr Lange, till Amerika?»

»Stundom gripes jag av en önskan att återse de platser,,
där jag tillbringade min barndom; men det är och förblir
en ouppfylld önskan.»

»Varför? Ni är ju tillräckligt rik att kunna
förverkliga den.»

»Och om jag uppfyller denna min åtrå, vad
verklig-njutning och tillfredsställelse skulle jag vinna därmed? —
För det första slösade jag helt ändamålslöst bort mycken
tid, och detta är ett kapital vi äro anbefallda att hushålla
med. För det andra skulle jag icke återfinna någon av
dem jag i barndomen älskat och vilka gjorde hemmet
dyrbart och kärt. Det vore en vallfärd till det förflutnas grift.
Vi böra i allmänhet icke giva vika för andra önskningar
än dem, som hava nytta med sig.»

»Åren ha icke förändrat er», sade Helfrid leende. »Ni
är i dag samme spartanske republikan som för åtta år
tillbaka.»

»Jag hoppas att alltid förbliva sådan.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free