Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej äga den genom flera generationer förbättrade klassens
medfödda ädelhet.»
»Det är just dessa fördomar, som varit och äro
mänsklighetens olycka. Genom dem uppkommer den förvända
åsikten, att mannen kan genom sin ställning i livet, sina
relationer etc. höja det yrke han väljer, ifall detta tillhör någon
av näringarna. Hantverkaren ringaktas såsom tillhörande
ett lägre släkte i samhället.»
»Men, min Gud, ni vill väl icke, att den, som arbetar
med händerna helt maskinmässigt, skall ställas lika med
den, som sysselsätter sig med tankens arbete, eller den,
som ...» Helfrid hejdade sig och Lange inföll, utan att
giva akt på hennes avbrott:
»Varhelst en människa gagnar genom arbetsamhet, bör
hon aktas, och det ännu mera, ifall hon haft att strida
med yttre motstånd. Ja, jag är fullt förvissad, att ifall
en av mina arbetare genom ordning och flit en dag skulle
komma så långt, som jag, en var borde högakta honom
långt mer än mig, som fått uppfostran och ägt företräden,
vilka underlättat mina bemödanden. Jag är icke något
passande exempel för att bevisa det arbetet är mannens
adelskap, emedan jag haft ekonomisk hjälp och
härstammar från visserligen ringa, men ändå icke utfattiga
föräldrar. För att övertyga er om riktigheten av min åsikt,
måste ni söka en man, den där, arm och föraktad till sin
börd, genom sitt arbete och kraften i sin själ höjer sig
till en aktning, mera värd än den ärvda.»
»Ni skall få svårt att finna en sådan man», sade Helfrid,
varefter hon gick ifrån Jakobo. Denne kvarstod en stund
och blickade ned i vattnet, mumlande för sig själv:
»Det sunda förnuftets seger är svår; men det måste
vinna i striden med gamla, förrostade fördomar.»
Några minuter senare landade ångfartyget vid
Skeppsbron, där Helfrid Romarhjärta och Jakobo Lange hälsades
välkomna av den förras bror, greve Herman, och hans
hustru Stephana.
I den vid Kaptensgatan befintliga smedjan, stod en
grovlemmad och starkt byggd smed, hållande ett järn i den högt
flammande elden, vars lågor underhöllos av en pust, vilken
sattes i verksamhet av tvänne lärlingar. Den ena av dessa
var en smärt gosse om sexton år. Ett stycke därifrån vid
städet stodo tvänne gesäller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
