Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hör på, din kanalje, varför låter du Erik ensam draga
pusten?» röt den grovlemmade smeden, som höll järnet
i elden.
»Åh kors, käre mästare, jag bara föll i tankar», svarade
den smärte gossen oförskräckt.
»Ja så, du tänker. Jag har lust att en gång lägga dig
på städet och hamra dig platt som ett spikhuvud, så må jag
väl slippa höra talas om dina tankar. Varför tänker du?
En smed behöver armar och nävar, det är allt.»
Mäster Thorsson hade nu fått järnet glödgat och gick
därmed till städet. De andra båda arbetarna började smida,
så att gnistorna yrde omkring. Under tiden stod gossen
med händerna innanför förskinnet och betraktade dem. När
järnbiten var färdigsmidd, vände sig mästaren till
lärlingen med de orden:
»Vad står du nu igen och gapar efter, din lätting?»
»Jag funderar på någonting.»
»Det är Ivars vanliga dagsverke», inföll en av
gesällerna.
»Håller du ut därmed, så lär du allt få svälta ihjäl»,
menade den andre.
»Jo de’ ska ni se. Nej, pass på att jag icke en dag blir
ett strå vassare karl än ni, Stångbom», svarade Ivar och
räckte lång näsa bakom ryggen på honom.
»Du är visare karl än jag?» Stångbom vände sig till
Ivar med ett stolt utseende. »För de orden förtjänade
du ett slag, så att du mindes det; och ser du, aldrig skall
du ändå vara människa att smida en så vacker bit, som
jag. När jag var smed på Institutet, sade direktören där,
som eljest hörde till de kinkiga, att han aldrig haft maken
till mig, så vackert och väl smidde jag.»
»Och ändå körde han dig på porten», inföll mäster
Thorsson.
»Hi, hi», flinade Ivar, »det skall han icke göra med mig,
ifall jag kommer dit.»
»Nu tiger du och går till pusten igen, så att jag får
elden att brinna», sade mästaren. Ivar lydde, men han
skötte sitt åliggande som en stackare, så att kamraten
återigen fick draga hela tyngden av arbetet.
»Jag tror pojken blivit tokig», utropade mäster
Thorsson. »Du sköter ju icke vad du har för händer.»
»Ni har rätt, mästare, det är därför att jag oupphörligen
kommer på samma tanke.»
»Nå, vad är det då för en tanke? Fram med uselheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
