Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emot en björkchiffonjé. Golvet var belagt med hemvävda
lappmattor och över det hela vilade en anda av snygghet,
som gav däråt hemtrevnadens prägel. Det inre rummet
var litet och hela dess möblering utgjordes av en vitmålad
säng och dito soffa, ett par gammalmodiga länstolar och
en dragkista med en liten fällspegel på.
När mäster Thorsson, åtföljd av Ivar, trädde in, satt
en äldre, snyggt klädd kvinna och spann i det yttre rummet.
Gumman såg upp ifrån sitt arbete och sade med skarp ton:
»Det är väl icke aftonvardsdags än, skulle jag tro.»
Därvid såg hon på klockan.
»Åh nej, kära Greta, vi kunna väl komma upp ändå»,
svarade mästaren och tog av sig träskorna vid dörren.
»Det är så, skall hon veta, att Ivar i dag blir sexton år,
och därför så tänker jag spendera litet extra roligt för
honom och mig.»
»Är det då en så viktig sak om en töcken där pojke blivit
född eller icke. Mig tycks som den dagen vore bättre att
glömma än komma ihåg, så skamfull är den.» Greta
kastade en föga vänlig blick på Ivar. »Skulle tro det varit
bättre att han aldrig sett dagen, och aldrig må han tro,
Thorsson, att jag tänker giva er en smul annat än sill och
potatis till kvällen. Det är icke värt att han inbillar sig att
jag skall göra mig omak för slik affö...»
»Nu tiger hon, Greta, eller ta mig så många som åker,
flyger och far, blir hon icke utan den där nya klänningen,
hon fått löfte på. Jag har sagt henne, att hon skall låta
gossen vara i fred, och jag vill bliva åtly’dd.»
»Ja, det förstås, er salig hustrus kusin skall alltid hava
orätt för den där tiggarungen; så har det nu varit i tio
år och så blir det så länge...»
»Greta kan icke hålla sin elaka tunga. Ja det kan hon
lita på, för se, jag tål icke den låten hon ständigt håller!
Nej, det gör jag ej. — Gå ut i köket, Ivar, och tvätta
sotet av dig och sedan gå vi vår väg. — Fred, det kan
man då aldrig få för kvinnfolken.»
»Ja så, men det blir då aldrig i tiden av att han skall
gå i köket och tvätta sig», skrek Greta, vars huvud genom
vreden kommit i en viss nervös ryckning, och sprang upp
från spinnrocken. »Jag har väl icke legat och skurat där
för att den lättingen skall skaffa mig samma besvär igen.
Hör på, Ivar, du vågar dig icke dit, för då skall du få
med mig att sköta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
