Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stund senare vandrade Thorsson och hans lärgosse
till Claes på hörnet. De gingo i början tigande vid
varandras sida. Slutligen yttrade Thorsson:
»Jag vet icke hur det är; men det vill icke gå rätt bra
att komma i glatt humör. Jag tror min sann att käringen
där hemma så förargat mig, att jag blivit helt yr i huvudet.
Huru är det med dig, du ser icke heller så särdeles munter
ut; och ändå har jag beslutat att vi skola hava en glad
kväll. Nå, din gök, skall du gå och hänga läpp så där.»
»Käraste mästare, jag har alldeles tappat bort mitt
överdåd, och det känns i bröstet på mig, som om det vore så
fullt därinom, att det icke fick rum.»
»Nå, då är det väl bäst att du sjunger ut vad det är.
Låt höra, kanske bliva vi gladare sedan.»
»Ni vet, mästare, att jag icke är någon så faseligt stadig
gosse av mig och icke heller synnerligen arbetsam. Jag
har alltid varit munter och icke lagt varken andras ord
eller mina egna pojkstreck på sinnet, utan skrattat åt
alltsammans.»
»Nå nå, inte ont i det, också har jag tyckt om dig för
ditt hurtiga lynne.»
»I dag, när jag stod och hörde på prästen som
jordfäste den döda, och han talade om de barn, som denna
lämnade efter sig, huru ensamma de voro, och mycket
annat, — då kom jag att tänka på er, huru övergiven
jag varit utan er, och så klack det till i bröstet på mig, när
jag mindes huru liten nytta jag gjorde, huru lat jag var
och huru otacksam...»
»Vad är det för dumt prat, Ivar?»
»Mäster Thorsson, det var allt sant, och när jag då
kom ihåg att det var min födelsedag, beslöt jag att säga er,
att ni hädanefter skulle få mera glädje och gagn av mig.»
»Och då mötte jag dig med käppen, stackars gosse.»
Thorsson såg helt medlidsamt på Ivar.
»Jag hade förtjänat rammel, och Greta har nog rätt, då
hon påstår att jag är en odåga.»
»Nej, det är lögn!»
»När ni så ville fira min födelsedag, var det liksom om
någonting vänt sig i hjärtat, och jag hade velat...»
»Vad?»
ȁh kors, tagit er i famn. Ni har alltid varit god emot
mig ; och när Greta i dag trätte, då begrep jag riktigt, att
om jag gav mitt rödaste hjärteblod för er, så vore det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
