Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helt oförskräckt, när jag arbetade. Detta åter blev icke
mera en tung börda, den jag av fruktan för stryk släpade
på, utan något som jag fann mig rätt väl av. Olle, som
såg den goda verkan hans ord och bibeln gjort, gick efter
den dagen aldrig till vila utan att läsa ett kapitel ur den
Heliga Skrift för mig. Ser du, Ivar, om jag är en redlig
och bra arbetare, så har jag allt den fromme Olle att tacka
därför, som lärde mig gudsfruktan och förnöjsamhet. Det
märkvärdigaste av allt var, att mästaren och hans hustru
även började bliva hyggligare. Ju mera glädje och fröjd
jag fann i arbetet, ju lättare blev det även, och när det
blir lätt, då går det också fort; något som mästaren, själv
en styv arbetare, satte värde på. Sedan läste jag fram
mig till Herrans nattvard, stannade jag några år kvar
hos mäster Broms. Under denna senare tid var det, som jag
lärde mig att den hårdhänte smeden var en bra karl och
att han haft mycket otyg att piska ur kroppen på mig.
»Du var sex år, när jag tog dig från den hustru, som
uppammat dig. Du hade farit duktigt illa hos henne, men
det kom sig mera av hennes stora fattigdom, än av elakhet.
Nu min käre Ivar, vet du varför jag varit skonsammare
än andra. Det kommer sig därav, att du och jag äro barn
av samma olycka. Jag är visserligen blott en simpel
arbetare, men det oaktat har jag ofta med saknad åesett huru
en mor smekt sitt barn, eller hur en far om söndagarna
tagit det vid handen och gått för att skaffa det ett nöje.
Det kännes bittert inom en, då man säger till sig själv: du
har aldrig haft varken far eller mor, släkt eller namn -—
och ser^ du, därför hade jag väl varit minst en dj—1, om
jag icke sökt att ställa så för dig, att du icke skulle hava
det lika svårt, som jag i barndomen har haft.»
Under det Ivar lyssnade till mästarens ord, glömde han
att äta och satt med huvudet lutat i handen, fördjupad i
tankar. När Thorsson slutat, såg Ivar upp på honom och
framstammade med upprörd röst:
»Ni är en riktigt duktig karl, mästare, både rättvis och
god. Ja, det säger jag för visso, att blir jag icke en lika
bra karl som ni, så har jag aldrig varit värd er godhet.
Herre Gud, mästare, huru skall jag kunna välsigna er
tillräckligt för det ni behandlat mig så beskedligt. Jag
förstår nog att det är därför, att ni har ett gudfruktigt hjärta.
Säg, mästare, vad skall jag göra för att bliva er till glädje
och nytta.»
»Arbeta! Vi barn utan föräldrar, utan namn och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
