- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
22

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om middagen, när de sutto till bords, klagade mäster
Thorsson över stark huvudvärk, och i stället för att, såsom
vanligt, genast efter måltiden gå ned i verkstaden, gick
han in och lade sig, sägande åt Ivar:

»Får jag sova, så går det nog över.»

Ivar hade aldrig hört mästaren hava något ont, och detta
gjorde att gossen kände sig helt beklämd då han lämnades
allena i salen, såsom det stora rummet kallades. Han blev
stående i fönstret, och underliga tankar uppstego i hans
själ. Begravningen, den han föregående dagen åsett,
återkom för minnet och uppkallade föreställningen om att
mästaren även kunde dö och han (Ivar) sålunda bliva lämnad
allena. Ur dessa sorgliga betraktelser väcktes han av en
tung kropps fall i golvet. Ivar spratt till: det var inne i
mästarens rum. I nästa ögonblick var han vid dörren,
den han röck upp. Mästaren låg utsträckt på golvet
framför dragkistan. Ivar störtade fram och ropade honom vid
namn. Thorssons ansikte var draget på sned och han såg
förfärligt vanställd ut. Vid gossens rop och skrik kom
Greta inrusande, och då hon fick se smeden ligga så där
livlös, glömde hon alldeles bort att gräla på Ivar, för det
han skrämt henne, vilket var egentliga orsaken, varför hon
kommit in.

»Spring efter doktorn här bredvid», sade Greta »och
skicka så upp arbetarne ur smedjan, att man kan få honom
i säng. — Han har fått slag.»

Vid dessa ord störtade tårarna ur Ivars ögon. Han
skyndade ut ur rummet. Under det han sprang till läkaren,
upprepade han oupphörligt:

»Mästaren har fått slag. Gud i himmelen hjälpe mig!»

Stackars Ivar, tre dagar därefter stod han vid sin
redlige husbondes bår; denne husbonde, som varit honom en
så god och huld fader, av vilken han aldrig rönt annat än
den mildaste behandling, och i vars hjärta fanns så mycket
rent och gediget guld. Huru hade han icke lärt Ivar att
sätta hela sin lit och förtröstan till Gud, huru hade han
icke föregått honom med exempel i att vara arbetsam,
rättrådig och redlig. Aldrig hade Ivar sett honom överlastad,
aldrig hade han givit Ivar annat än goda föredömen
genom sitt eget nyktra och gudfruktiga leverne.

Thorsson hade under sin korta sjukdom varit utan sans,
så att han icke kunnat göra något testamente. Några
ögonblick innan han dog, fick han igen målet, och då begärde
han att man skulle skicka efter en lagkarl; men innan den-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free