Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande mordet på Greta Sjöberg sysselsatte under några
veckor stockholmspubliken och även den tidningsläsande
allmänheten i landsorten. Den för detsamma anklagade
Ivar blev ett föremål för allas avsky; ty då de närmare
detaljerna blevo kända, var det något förfärligt uti att han,
ett barn till åren, skulle kunna var delaktig i mordet på
en kvinna, som i tio år varit såsom en fostermor för
honom. Den olyckliga döda beskrevs i alla tidningar såsom ett
mönster av godhet och fromhet, under det man uppbjöd
hela sin förmåga att utmåla Ivar såsom en vanartig och
från barndomen illasinnad gosse. Snart bleknade likväl
intresset, då man, oaktat alla undersökningar, icke kunde
få något rätt fällande bevis mot Ivar, eller kunde komma
förre smedgesällen Stångbom — som nu försvunnit — på
spåren. Man talade icke mera därom, men under tiden
fortfor Ivar att sitta arresterad. Slutligen, efter ett års
förlopp, sedan han genomlevat alla graderna av lidande och
misshandel uti fängelset, blev han, av bristande bevis
förklarad oskyldig och ställd på fri fot, men med tillsägelse
av domstolen att söka sig tjänst å landet, så att han icke
kvarstannade i huvudstaden.
Samma dag Ivar sluppit ur arresten, finna vi honom
sittande på Thorssons grav. Utför de bleka, nästan gula
kinderna runno ymniga tårar, och hela hans utseende bar
vittne om fängelsets elände och en inre hopplös smärta.
Hans händer vilade sammanknäppta i knäet, och huvudet
hade sjunkit ned emot bröstet. Ljudet av en frisk
barna-röst, som tilltalade honom, kom Ivar att rycka till och se
upp.
»Varför gråter du så mycket? Är du hungrig?»
Framför honom stod en flicka om tio år, liten till växten
och mager. Hennes drag voro outvecklade och saknade
all prägel av skönhet, om man undantager ett par livliga
och uttrycksfulla ögon samt ett mörkbrunt hår, vågigt av
naturen. Flickan var väl klädd och åtföljd av en äldre,
kvinnlig domestik, vilken stannat ett par steg bakom henne.
Vid flickans åsyn reste sig Ivar hastigt och avtog
mössan, den han med stor förlägenhet vände mellan fingrarna
då han svarade:
»Fröken är mycket god, som frågar efter min sorg, den
är mycket stor, för min fostermor är död och jag har
därigenom blivit mycket olycklig.»
»Vad heter du?» frågade flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
