- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
26

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag heter Ivar och har flera gånger varit och satt fast
lås hos frökens föräldrar.»

»Kära du, icke kan jag minnas vem du är för det. På
smedgossar ser jag aldrig», sade flickan och smålog.

Ivar blev blodröd, han hade så ofta glömt sitt arbete och
allt, för att sitta på smedjetröskeln och betrakta henne, där
hon lekte eller arbetade vid fönstret, eller när hon gick
förbi, att han tagit för avgjort, att hon ovillkorligen borde
känna igen honom.

»Vem var hans fosterfar?» inföll den gamla tjänarinnan.

»Thorsson, vars smedja låg mitt emot herrskapets
fönster.»

»Herre Jesus, fröken Olga, det är den där lärlingen
Ivar, som mördat jungfru Greta», utropade tjänarinnan
och fattade flickan förskräckt om armen och drog henne
från honom, liksom rädd att han skulle göra henne något
ont. Olga ryste vid dessa ord och såg på Ivar med ett
uttryck av barnslig fasa och följde tjänarinnan.

Ivar visste icke själv huru det var med honom, så ont
gjorde det i hjärtat. I stum förtvivlan sammanknäppte
han händerna över pannan och mumlade:

»Gud Fader, hjälp mig, olycklige!»

*



Följande dagen vandrade Ivar med sitt knyte på ryggen
ut genom en av tullarna, lika mycket vilken. Hans forna
glättighet var försvunnen. Med tunga steg och skygg
blick fortsatte han sin väg. Varest han skulle få sitt bröd,
det visste han icke, han h?de blott en klar tanke, att han
ville långt, långt bort från huvudstaden. Vi vilja icke följa
honom steg för steg, icke redogöra för alla de motgångar,
som mötte den stackars, av hela världen övergivne gossen.
Under tvenne veckors tid hade han irrat kring utan att
finna någon plats såsom smedlärling. Blyg och ovan att
begära allmosor, hade han endast, då hungern drev honom
därtill, anlitat den allmänna välviljan. Nu hade han
vandrat hela dagen utan mål och utan att hava begärt något.
Det var en klar och blid decemberdag, något före jul.
Solen var gången till vila, och den korta vinterskymningen
låg utbredd över jorden. Ivar, alldeles tillintetgjord av
trötthet och hunger, hade satt sig på en sten. Bredvid
honom låg hans lilla knyte. Armarna stödde han emot knäna
och ansiktet var gömt i händerna. Fullkomligt sinnesslö

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free