- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
27

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för den tavla han hade framför sig, var Ivar försjunken
i en total hopplöshet både till själ och kropp.

Framför honom låg en stor slätt med åkrar, vid vars
slut reste sig en massa byggnader, varibland åtskilliga med
höga ångskorstenar. Hela denna lilla stad, köping eller
by var omgiven av skog.

Oförmodat hördes raska steg i skogen, och en frisk och
munter röst sjunga:

Stor sak, låt sorgen fara!

Den är en börda blott.

Kan du förnöjsam vara,

Du har en lycklig lott.

Vid ljudet av den glada visan spratt Ivar till, men rörde
sig för övrigt icke eller förändrade ställning. Under tiden
hade sångaren kommit närmare. Plötsligt tystnade han och
en klar röst utropade:

»Hollah! Vad är du för en gynnare? Sitter du och
väntar på älvdrottningen?»

»Jag är en kringvandrande smedlärling, som söker

tjänst», svarade Ivar och lyftade upp huvudet. Det var
något i den tilltalandes röst, som ingav gossen förtroende.

»Den där söker, han finner», svarade sångaren. »Du

tycks likvisst icke ha funnit vad du sökt. Du må heller
icke tro, att en spik är färdig vid första hammarslaget;
den får allt vändas på städet rätt många gånger. Nå,
varför satt du och lipade?»

»Jag visste ej vart jag skulle vända mig att få tak över
huvudet.»

»Satte du till vattenverket för det? Är det ingen annan
sorg än den, så kom till mig; nog kan jag giva dig litet

till livs och en säng för natten, om det kniper. Se så,

marsch nu, så gå vi in till mitt.»

Därmed började han gå raskt framåt, fortsättande sin
sång:

En smed ej några sorger har;

Ty bort med gnistorna de far.

»Nå, pojke, är du med?» ropade han och vände sig om,
tvärt avbrytande. »Vad, jag tror du icke orkar få benen
med dig. Du är min själ icke överfödd, kan jag märka.»
Han hade gått fram till Ivar, som med största möda
förmådde taga några steg. Innan Ivar visste ordet av, hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free