- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
35

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Vad gossen angår, skall du få mitt svar i afton, innan
du går hem.» Jacobo nickade åt Bengt, men icke så
vänligt som vanligt.

»Herr patron är väl icke ond?» frågade Bengt och
såg på husbonden med en öppen blick.

»Nej!»

»Missnöjd är patron bestämt, och se det gör ont, för
nog vet patron, att jag vill giva ut sista livsgnistan för
honom. Om Bengt därför sagt något dumt, så...»

»Borde jag vara van därvid», inföll Jacobo leende. »Du
har blivit alltför frispråkig på en tid, och därför
farväl!» Lange gav arbetaren ett lätt slag på skuldran,
varefter han lämnade rummet.

*



I den stora kaminen uti nedra salongen på Kungsborg
sprakade en munter brasa och spridde sitt sken över detta
rum, där Stephana så många gånger smärtsamt drömde om
sina sorger, och där hon sedan fann en så rik belöning
för sin kärlek och sina lidanden.

I samma lilla soffa, som hon satt, då greve Herman
gjorde sitt första besök, finna vi henne även nu. Fröken
Helfrid Romarhjärta hade tagit plats i en emma ett stycke
ifrån Stephana och blickade tankfullt i den flammande
brasan. Greve Herman vandrade upp och ned på
golvet.

»Axelhjelm var icke särdeles belåten med sitt besök
hos Jacobo», yttrade Stephana, som med ögonen följde
Herman under hans promenad. »Han har bönfallit att
jag skulle lägga ett gott ord för honom hos hans stränge
onkel, och gossen såg så bedrövlig ut, att...» Stephana
höll upp och smålog. Greven stannade framför henne och
inföll skrattande:

»Att du kände dig frestad att gå över på hans sida.
Akta dig, Stephana», tilläde greven och höjde hotande
fingret, »jag kunde ju eljest få skäl antaga att du endast var
sträng republikan, då det gällde att plåga mig.»

»Tyst, min vän, du vet ju icke vad jag ämnade säga.
Du avbröt mig mitt i meningen.»

»Nå, låt höra.» Greven satte sig bredvid Stephana och
lade armen om hennes liv. »Du avbröt vid ett att.»

»Han såg så bedrövlig ut, att — jag började...»
»Gråta!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free