Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förnedrande än att leva av släktens nådegåvor finnes väl
icke för en ung och frisk människa.»
»Det är sant, men nog borde han vara befriad ifrån
att arbeta på verkstaden.»
»Och varför?» Jacobo fäste sina klara ögon på
Helfrid med ett eget uttryck, som kom denna att skifta färg.
»Man måste själv förstå arbetet för att kunna ordna det
för andra.»
»Med er till motståndare måste jag ju alltid giva vika,
av brist på argumenter», sade Helfrid skrattande. »För
övrigt hava vi delinkventen här», tilläde hon, då den unge
baronen trädde in.
Jacobo hälsade vänligt på Evert Axelhjelm sägande:
»I morgon lär jag få tvenne nykomlingar på min
verkstad, er och en annan yngling, den jag just i dag antagit.
Jag hoppas att få all heder av mina nya arbetare.» Det
sista ordet uttalades med en egen tonvikt och framkallade
en högre färg på Everts kinder.
Då Jacobo åter satte sig hos Helfrid, sade hon med sänkt
röst:
»Ni är obarmhärtig !»
»Och på vad sätt? Var det ordet arbetare, som utvisade
min obarmhärtighet?»
»Ja! Varför just begagna uttryck, som ni vet
förödmjukar?»
»Emedan jag icke kan förstå, att detta ord bör kunna
förödmjuka. Den som känner sig sårad därav, är en
oförståndig dåre, vilken icke har något begrepp om livets
verkliga värde.»
Under tiden hade Stephana gått fram till Jacobo och
Helfrid. Då den förre höll upp, inföll hon:
»Min käre Jacobo, det är fåfängt att du söker förlika
Helfrid med våra republikanska åsikter. Hos henne äro
begreppen om adelns högre värde så rotfästade, att de blivit
romantiska idéer, dem hon hyllar såsom sanna och riktiga.»
»Och jag vördar alltför mycket varje människas
övertygelse att vilja rubba den», svarade Jacobo, steg upp och
började samtala med greve Herman. Helfrids blick följde
honom, och Stephana tänkte:
»Bakom sin aristokratiska stolthet söker Helfrid
för-skansa sig för en kärlek, den åren icke förmått utplåna.
Vilket fåfängt försök!»
»Nå, jag kan berätta en nyhet, som säkert kommer att
intressera er alla», utropade greven. »Jag har i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
