- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
42

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han var hos mäster Thorsson, fanns nu ingenting kvar.
Förlusten av den älskade fosterfadern och de därpå
följande ohyggliga händelserna samt det långa vistandet i
fängejset hade alldeles förändrat Ivar från en glad,
obetänksam och odygdig pojke till en tyst, skygg och
enslighets-älskande drömmare, som levde endast för sitt arbete och
sina outredda idéer.

Så förgick tiden, och våren avlöstes utav sommaren,
utan att Ivar eller Bengt gåvo akt uppå att ju mer den
förre steg i gunst hos patronen, ju mindre tåldes han av
de andra lärlingarna, som med avund åsågo de företräden
den där nykomlingen åtnjöt. Småningom utbredde sig oviljan
emot Ivar ända till arbetarna, så att även de betraktade
honom med fientliga ögon. I spetsen för dem, som fattat
verklig illvilja för »patronens gullgosse», såsom de
kallade Ivar, stod Jönsson.

Axelhjelm, som varken utmärkte sig genom flit eller
duglighet, blev deras favorit, och då de i tysthet sökte göra
Ivar all möjlig förtret, uppbjödo de däremot allt för att
underlätta den förres arbete.

Ivar, allt för oerfaren och upptagen av sitt arbete, gav
icke akt på sinnesstämningen omkring honom. Den enda,
vars fientlighet han märkte, var Axelhjelms, emedan denne
alltid sökte skaffa honom ledsamheter av verkmästaren.

Så stodo sakerna, då en tillfällighet skulle lämna
arbetarna ökad anledning att giva luft åt sin ovilja mot
Ivar.

*



En vacker förmiddag under försommaren besökte
Ste-phana och Herman Åkersnäs. De hade gått upp på
filverkstaden, och under det greven talade vid Axelhjelm,
hade Stephanas uppmärksamhet blivit fästad på en av de
unga arbetarna. Det sorgbundna och milda i hans drag
uppväckte intresse, och då han någon gång såg upp, låg det
ett eget, intelligent uttryck i blicken.

»Vem är den där gossen?» frågade Stephana
verkmästaren.

»Det är en ung lärling, vid namn Ivar, som varit här
endast några månader svarade verkmästaren.

Om aftonen kom Jacobo över till Kungsborg, åtföljd av
Axelhjelm. Fruntimren sutto under lindarna i trädgården.
Sedan man en stund pratat om diverse olika ämnen, yttrade
Stephana, vänd till Jacobo:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free