- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
46

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Ni har endast en kort tid vistats i Amerika», inföll
Stephana.

»Varför tror ni det?»

»Därför att ni smickrar.»

»Sanningen är icke något smicker. Jag vill strax
bevisa det. I Boston hade jag hört er så mycket omtalas,
att jag fattade den övertygelsen, att ni alldeles icke var
någon så intagande kvinna, som man påstod. Vanligtvis
är det med berömmet som med tadlet — det överdriver.»

»Ganska sant. Lämnom likväl detta och berätta mig
något ifrån det kära Boston!»

»Strax, blott jag får sluta mitt försvar med avseende
på smickret. Då jag stod framför tant, fann jag för
första gången i mitt liv att berömmet sagt alldeles för litet.
Efter denna förklaring är jag till tants tjänst, för att
meddela nyheter från Boston.»

Under det man ganska livligt samtalade om Amerika
och alla syntes intresserade därav, satt Evert tyst och
tillbakalutad i en emma. Hans ansikte hade ett uttryck av
triumf.

Aftonen förflöt ganska angenämt, och när det lilla
sällskapet åtskildes, hade Kurt och Jacobo, trots den senares
något tillbakadragna väsende blivit särdeles goda vänner.

Vid supén sade greve Herman åt Stephana:

»Varför, Stephana, säger du ej du åt Kurt?»

Innan Stephana hunnit svara, inföll Kurt:

»Bästa morbror, jag fruktar att det bleve mig alltför
varmt om hjärtat ifall min unga tant sade du.»

»För att pröva sitt mod måste man motstå faran»,
svarade Stephana skrattande, »och därför får du lov att hålla
till godo med att jag lyder din morbrors råd.»

Greve Herman yttrade till Stephana, då de befunno sig
allena i salongen:

»Du har på Kurt gjort alldeles samma intryck, som då
jag såg dig första gången här, i denna samma salong.
Tänk, om han får lika svårt att undfly ditt magiska
inflytande över både hjärta och förstånd.»

»Omöjligt, Herman, dig älskade jag, och mitt mål var
ju att vinna ditt hjärta. Allmakten av min trogna och
starka kärlek var det, som gav mig inflytande över dig.
Det var mitt hjärta, som talade till ditt.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free