- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
49

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

just som så, att jag har ett litet horn i sidan till patron,
sedan han gjorde den där ordningen med min avlöning,
att hustrun skulle utbekomma hälvten av veckopenningen.
Om jag ibland gör mig en glad stund på krogen, så är fälle
de min ensak och angår icke patron, skulle jag tro.»

»Vad mig anbelangar, så kan jag icke förlåta att patron
gav Bengt rätt i tvisten mellan honom och mig; och så
är jag gramse på honom för det han gjort den där bängeln
Bengt till mästersmed; ä’ de’ kan just icke skada att herrn
och smeden bliva näpsta. Skulle eljest tro, att den, som i
likhet med mig, har ärvt egen gård och grund, med jord
därtill, är för mera än en sådan där släggförare som Bengt,
vilken har blott vad han förtjänar för dagen.»

»Rätt talat! Också litar jag på, att I icke fördragen
sådana där landstrykare, som Ivar, till kamrat.» Med dessa
ord åtskildes triumviratet.

De båda arbetarna togo vägen var och en hem till sig,
och den de titulerat för herre vandrade genom skogen
tillbaka till Åkersnäs. Han hade likväl icke gått långt, förrän
han erhöll ett lätt slag på axeln. Han vände sig hastigt om
och utropade:

»Herr Lange!» Jacobo, ty det var han, stod framför den
unge mannen med ett utseende, som om han ingenting hört
eller sett.

»Varifrån kommer ni, Axelhjelm?» frågade han med sin
vanliga röst. »Jag trodde att ni vid det här laget sov lugnt
på ert öra. En arbetare bör icke försaka vilan för att
svärma ute om nätterna i månskenet.»

Evert hade alldeles förlorat koncepterna. Han visste
icke huru han skulle taga Jacobos ord, om de inneburo en
ironi, bakom vilken han sökte dölja vad han visste, eller
om han verkligen var okunnnig i avseende på vad som
passerat. Då Axelhjelm av överraskning och villrådighet
icke svarade, återtog Jacobo:

Ni tycks vara förlägen över att finna svar på frågan
var ni varit. I sådant fall lämna den obesvarad; men i
egenskap av er principal vill jag giva er det rådet: att en
ung man aldrig bör tillåta sig att gå på sådana nattliga
äventyr, som sätta honom i förlägenhet att redogöra för. Nattens
gärningar böra vara sådana att de ej sky dagens ljus.»

»Jag försäkrar att...», stammade Evert.

»Ni behöver ingenting försäkra», inföll Jacobo. »Ni är
mig ingen räkenskap skyldig; men jag fordrar av en var
utav mina arbetare för ett sedligt och ordentligt liv. Dessa

4 B Arbetet adlar mannen I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free