Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Morgonen därpå företedde den yttre verkstadsgården vid
Åkersnäs en högst egen anblick. Den var uppfylld av
arbetare, som skockat sig där, i tydlig avsikt att invänta
någon. Deras väntan blev icke lång, ty vid ljudet av
en vacker och klangfull röst, som sjöng en munter sång,
mumlade de:
»Nu kommer han.»
Och in på gården trädde Bengt, åtföljd av Ivar.
Mumlet förvandlades vid deras åsyn till ett hotande sorl.
Filaren Erik, kallad Stor-Erik, emedan han var den
förmögnaste av arbetarna och därför åtnjöt stort anseende ibland
dem, steg fram och ställde sig i vägen för Bengt och Ivar.
»Vad nu, kamrater, håller ni rådslag om någon
rolighet, varöver ni viljen höra min tanke, efter ni så här
församlat er?» utropade Bengt och såg sig omkring med en
frimodig blick.
»Å hå, kära Bengt», tog Erik till ordet, »det är icke
värt, att du är så stor i mun. Nog kunna vi hava
dans-stuga och dylikt, utan att du behöver säga din mening
däröver. I alla fall ska jag säga dig att det nu ä’ fråga om
annat. Det lyster oss göra upp räkning med dig. Stäm
därför ned tonen, det råder jag till.»
»Jaså, du sjunger på den där tonen. Nå, icke mig
emot. Jag tror mig vara av lika fullgott smide med dig,
Erik, så om du nu igen vill komma i delo med mig, är jag
nog karl till sköta dig såsom jag gjort förr en gång.»
»Det är icke om dig och mig det nu är tal, utan om
dig och den där fästningsfången du skaffat in vid
fabriken. Tror du att vi, alla redliga och hederliga arbetare,
vilja vara kamrater med en mördare, en spetsbov, sådan
som pojken, du prejat på patron.»
»En mördare!» upprepades av dem, som stodo bakom
Bengt, och vilka utgjorde hans kamrater i smedjan.
»Jo jo men, kamrater, Ivar är just samma lärpojke, som
på ett så rysligt sätt tog sin fostermor av daga. Bengt
har väl delat rovet me’n, kan jag. . .»
Meningen fick icke talas ut, ty Bengts muskulösa hand
föll ögonblickligen ned på talaren. Detta blev signalen till
allmänt tumult. De på Ivar uppretade och avundsjuke
arbetarna och lärlingarna skreko vilt:
»Bengt har slagit Erik för den där galgfågelns skull, vi
skola, min själ, klå upp den uslingen! Och Bengt även!»
»Hollah, vad är det för väsen!» hördes en stämma mitt
ibland det uppretade folket, som från alla kanter trängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
