- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
58

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ett doft mummel hördes ibland dem, som voro inne på
kontoret, och kunde sägas utgöra oroshuvuden; men
såsom Lange själv sagt, de kände honom allt för väl att icke
veta, det han ej skulle göra något annat än vad han sade.
Erik ansåg sig likväl mäktig nog att våga fram med ett
försök att förmå Lange rätta sig efter honom. Efter
några sekunders tystnad, yttrade han:

»Men se nu är det på så vis att vi först vilja hava det
klart mellan patron och oss, innan vi mottaga vår
avlöning.»

»Det vill säga du vill det; men min kära Erik, jag är
icke av samma tanke, och därför lär du väl denna gång
få lov att foga dig efter omständigheterna. Tag du din
avlöning nu, och tro icke att du varken med trots eller
hot får mig en tumsbredd längre än jag vet vara rätt och
billigt.»

»Patron borde icke vara så storordig», inföll Erik, »för
si om det kniper, skulle vi allt kunna tvinga patron att
stämma ned ton, vi äro många och patron baraste en.»

»Nå, vad mer? Skulle jag väl behöva frukta något
våld av eder?» Jacobo gick fram och ställde sig mitt ibland
dem. »Tror du att det givs en enda av dina kamrater,
som skulle kunna förmås därtill. Nej! Hade jag ansett
er för våldsverkare, då hade jag även tagit mina mått
och steg för att skydda mig. Nu kände jag eder allt för
väl för att ett ögonblick frukta något. Beviset på mitt
förtroende ser ni bäst däruti, att jag och kassörn äro helt
allena här.»

Jacobo tystnade, och de församlade arbetarna gingo fram
till kassören, en och en, för att emottaga avlöningen. Erik
blev ännu stående orörlig, under det han med ett eget
halsstarrigt uttryck i blicken betraktade Langes vackra och
lugna ansikte. Utan att giva akt på Erik återtog Lange sin
plats. När alla hade erhållit sin avlöning, räckte kassören
Erik sin, sägande:

»Se så, Erik, kvittera nu på listan.»

»Nog kan jag göra’t för att visa det jag icke vill vara
bättre än de andra ; men icke skall det här hjälpa stort,
när vi nu komma till förklaringen. Jag är allt karl att
stå på vår rätt, när det sätter till. Icke äro vi sådana
stackare heller att vi icke veta huru den ser ut.»

»Hava alla fått vad de skola?» ljöd Jacobos röst.
Kassören bejakade frågan. Lange steg upp och gick ut på
trappan, hela gården var upfylld med arbetare, som vän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssaam/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free