- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
64

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det förefaller mig, som vi träffats förr», sade han,
»ehuru jag icke kan erinra mig när.»

»Ni har rätt, vi hava verkligen sett varandra förr.»
Constances röst var kall och stolt.

»Var?» Kurt betraktade henne skarpt. »Det är som
edra anletsdrag ville återföra någon särskild händelse i
mitt minne, och likväl.. .»

»Kan ni ej återfinna den.» Constances utseende var
oförändrat.

»Nej ! Jag letar förgäves bland alla de tilldragelser jag
genomlevat. Skulle ni ej vilja hjälpa mitt minne till rätta
genom att säga, när vi sågo varandra?»

»Gärna. Det var i Berlin för två är sedan. Mera
behöver jag väl icke bifoga.»

Nu var det Kurts tur att skifta färg, och han
svarade kallt:

»Ni behöver verkligen icke bifoga: ’Unter den Linden
och Hotel de Rome’, ty ordet Berlin var mig tillräckligt.»
En paus uppstod.

»Sjunger ni?» frågade helt plötsligt Constance med
återvunnen fattning.

»Nej!»

»Vilken skada. Varmed skall man då fördriva tiden i
vinter?»

»Jag med att uppföra bruksanläggningar vid Sturesjö
ni med att ställa till baler och fester. Jag är ju för övrigt
byggmästare och icke sångare.» Kurt talade med sin
vanliga, något vårdslösa ton.

»Herr Lange är fabrikör, men det hindrar honom icke
att vara sångare.»

»Därför att naturen givit honom röst. Hade den varit
lika frikostig emot mig, skulle jag även ha förkortat tiden
med sång, men likväl icke på Sturesjö.»

»Ni är ej särdeles artig.»

»Med er tillåtelse, var min avsikt endast att säga, det
jag där hade viktigare att göra än att sjunga.» Kurt reste
sig upp, fattade sin hatt och stod framför Stephana för
att säga farväl.

»Så snart! Stannar du icke kvar?» frågade Stephana.

»Icke i afton.»

Ögonblicket därefter sprängde han av i fullt karriär
på vägen till Sturesjö. Det såg oroligt ut i den unge
mannens bröst.

»Varför skulle åsynen av den unga flickan återkalla i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free