Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt minne en tiildragelse, som jag nästan förgätit och
vilken påminner mig om en dårskap, som — lika gott
vad. Jag är just vid lynne att vilja krossa allt, som
erinrar om det förflutna och visar mig hur stor dåre jag
varit, vilken erbarmlig narr jag ännu är.» Hans tankar
fördes nu på Stephana. »Är jag icke så intagen i Stephanas
hela väsende, att hon verkar på mitt hjärta mera än någon
tillförne. Bort därför ifrån tjuserskan och till arbetet!
Om ödet fört i min väg en fattig flicka, lika hänförande
och sant kvinnlig, skulle jag gjort guld av mitt arbete,
för att kunna kasta det till hennes fötter. Nu gör jag
ära därav.»
»Älska, rent en dårskap är,
Ty åt fanders rakt det bär,
Om du lyss på flickans pjoller,
Om du tror på kärleks joller»,
sjöng en frisk, munter stämma, och en högväxt smed [-åtföljd-] {+åt-
följd+} av en gosse kom gående Kurt till mötes. Smedens
friska och öppna ansikte anslog vid första ögonkastet. När
han passerade förbi Kurt, avtog han mössan med ett:
»God afton!»
Kurt höll stilla hästen.
»Är du arbetare på Åkersnäs?» frågade han.
»Jo jo men ä’ jag så», svarade Bengt.
»Du tycks vara glad och nöjd med din lott, efter du
sjunger så muntert.»
»Å, arbetaren ä* alltid förnöjd, när han har god vilja
och gott arbete. Missnöje och sorger trivas icke rätt gott
i mitt sinne.»
»Vad heter du?»
»Bengt. Se, där ligger min koja; den är just icke något
slott; men får jag leva, skall den allt bliva större med
tiden.» Bengt lyfte åter på mössan och fortsatte sjungande
sin väg.
Kurt lät hästen gä i sakta trav. Borta voro alla tankar
på det förflutna, på kärlek och på Stephana. Hela hans
själ var åter fästad vid det liv, som låg framför honom,
den bana han beträtt,, det mål han önskade vinna. Då
han red förbi Åkersnäs, föllo dessa smedens ord honom
i minne: »Min koja är icke stor, men den blir väl större
0111 jag får leva.» Denna fabrik hade ifrån början varit
obetydlig, och nu låg den som en liten stad, där hundra-
5 B Arbetet adlar mannen /.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
