- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
67

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

länge det givs någon som blåser under elden, slocknar

den icke.»

»Men aldrig har jag hört på tocket förr. Fabrikens
folk har ju i alla tider älskat och ärat patron, som den
bästa av alla husbönder.»

»Det skulle allt var endaste själ göra ännu, om icke...»

»Kära gosse, sjung ut!»

»Jo, se det är någon som sätter i dem enfaldiga
tankar, och så länge den där någon får vara på verkstaden,
blir det alltid illa. Icke vill jag spela angivare och därför
namngiver jag ingen.»

»Men om något ledsamt händer, har du alltid haft

orätt, som icke sagt vad du vet», menade modern.

»Å, jag tror att patron har väderkorn åt samma håll

som jag, och han tager allt reda på hela härvan. Då
blir det ett fasligt romol, skall jag säga. Patron kan
vara rätt sträng när han vill. Nu, mor, tala vi icke mera
om den saken.»

Måltiden var slut och Bengt satte sig utanför stugan.
Ivar hade lagt sig raklång på marken och blickade i den
klara aftonhimmeln under det Bengt sjöng följande vackra
och hurtiga ord av Dahlgren:

»Min älskling, hur skön
Han hammaren svingar!

Det dånar, det klingar,

Och fjärran det ljuder,

Likt klockan, som bjuder
Till andakt och bön.

Den sotiga häll

Har tjusat hans sinne,

Han trivs så därinne
När bälgarna knaka
Och gnistorna spraka
För släggornas skräll.»

Mor Inga lyssnade på sonen och smålog varje gång
hennes ögon föllo på hans öppna och vackra ansikte.

Ingen hade nrårkt att ett helt sällskap kom gående
ifrån Kungsborgsvägen.

Det var en ovanligt härlig afton. Solen hade gått
till vila, och den praktfulla aftonrodnaden kastade en
purpurskimrande dager över smedens boning, med sin
lilla kåltäppa och sitt prunkande rosenkvarter. De pro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free