- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
68

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

menerande stannade vid ljudet av Bengts stämma.
Naturligt och med liv återgav han de målande orden. När
sången tystnade, sade en av damerna, en ung och högväxt
flicka:

»Jag måste tacka sångaren.» Hon skyndade före de
andra.

»Tack för sången», sade hon vänligt. »Ack, sjung om
den än en gång.»

»Å herrskapet på Kungsborg!» utropade mor Inga och
reste sig hastigt.

»Bliv stilla, mor», sade Stephana och nickade åt
gumman. Ivar hade rusat upp med sådan fart att han nära
nog fallit omkull igen.

»Nå, Bengt, vill du icke sjunga om din sång?»
frågade Jacobo.

»Det går allt för sig, patron.» Och Bengt sjöng än
en gång smedens visa.

Ivar blev stående som förstenad. Hans ögon hade fallit
på Olga och han stirrade på henne, liksom hon varit ett
vidunder. Olga åter hoppade lätt som en liten elva
omkring i gräset och plockade blommor. Huru Olga nu
hoppade, kom hon Ivar allt närmare. När hon slutligen
var honom helt nära, såg hon upp. Ivar drog sig åt sidan
och gjorde en bugning. Ett ögonblick blickade Olga på
honom, varefter hon med en rysning sprang bort till
systern, ropande:

»Constance, Constance, gossen som mördat gumman är
här, så rädd jag är.» Olga hade kastat armarna om
systern och tryckte sig hårt intill henne.

»Vad fattas dig, min lilla Olga?» frågade Constance
och klappade flickan.

»Ser du gossen där, han, som mördat gumman», Olga
kastade åter en blick på Ivar, därpå släppte hon
Constance och började springa sin väg.

Olgas flykt föranledde de andra att efter några
vänliga ord till mor Inga, Bengt och Ivar genast återvända
till Kungsborg.

Ivar stod stödd emot ett träd. Då de främmande voro
borta, strök han med handen över pannan och vände sig
tvärt till Bengt. Det sorgbundna och vekligt drömmande,
som vanligtvis låg i hans ansikte, var försvunnet. Ett
drag av trots och energi återspeglades där. Han sade till
Bengt:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free