- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
69

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag undrar just, om jag i alla mina dagar skall bliva
ansedd som Gretas mördare.»

»Det glömmes nog, om du eljes blir arbetsam och
galant», svarade Bengt.

»Ja* Ja£ skall visa dem, att jag är en ärlig människa,
och hädanefter skall jag arbeta, så att jag en dag kan
bliva en riktigt aktad karl, och det av samma
människor, som nu förakta mig.»

»Topp! Du talar nu som det ägnar och anstår en
hurtig pojke med rent samvete.» Bengt gav honom ett
handslag.

*



Tre veckor förflöto utan att Kurt syntes till på
Kungs-borg, ehuru han nästan dagligen inbjöds dit. Han
urskuldade sig med att lians tid icke tillät honom göra några
utflykter o. s. v. Det såg också verkligen ut som Kurt
beslu-tit att icke lämna sig en enda stunds vila eller förströelse,
så oupphörligt var han sysselsatt från morgonen till sent
pä aftonen. Någon enda gång hände det att han red
över till Åkersnäs; men även detta hörde till undantagen.
Han var fastväxt vid Sturesjö, där han tvingade allt
omkring sig till verksamhet.

På tredje veckan, en vacker julimorgon, medan Kurt
höll på att utdela några befallningar åt sitt folk, hördes
hovslag i allén, och strax därpå galopperade tvenne hästar
in på gården, bärande var sin ryttarinna. Det var
Stephana och Constance. När Kurt kastade ögonen på dem,
skiftade han färg, men skyndade fram för att hälsa.
Stephana yttrade skämtande till honom:

»När berget envisas att icke vilja komma till Mahomed,
så kommer Mahomed till berget. Du har glömt Kungsborg,
och därför uppsöka vi dig.»

»Det bevisar fruktlösheten av att undfly en fara, den
man måste duka under för», svarade Kurt leende och
hjälpte Stephana ur sadeln. »Den uppsöker oss, när vi
äro som säkrast att hava lyckats undkomma den.» Kurt
vände sig till Constance för att hjälpa henne, men det var
för sent. Den unga flickan stod redan på marken.

»Om vilken fara talar du?» frågade Stephana, som tagit
Kurts arm och gick uppför gården.

»Faran av att se tant. Jag har velat fly den, och nu ...»
Kurt talade med låg röst och en varm blick. Båda
und-föllo dock Stephana, som vänt sig om efter Constance, vil-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free