Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de sätt talar till vår inbillning. Helt säkert är ni
materialist», tilläde hon föraktligt.
»Fröken, jag är byggmästare och ingenting annat»,
svarade Kurt kallt.
»Då är ert kall att bygga upp, icke att riva ned.»
Constance gick till ett av fönstren och öppnade det.
»Ofta fordras det att man skall riva ned för att kunna
bygga. Det gamla måste giva plats åt det unga, en
ändamålslös ruin för en nyttig och vinstgivande masugn.»
»Fantastiska drömmerier för verklig nytta.» inföll
Stephana. »Det hela vinner alltid på en dylik omvälvning.»
»Emedan nyttan är för mer än nöjet, och därför hoppas
jag damerna tillåta, att jag på några ögonblick lämnar er.
Jag måste utdela befallningar åt folket, eljest stå de
sysslolösa.»
Constance förblev stående orörlig en god stund, sedan
Kurt lämnat rummet.
»Nå Constance, vill du ej att vi göra en rond i detta
gamla ruckel, för att se hur det tager sig ut, innan det
antager ett förnyat utseende.»
»Vet du, Stephana, vad jag just nu tänkte?» frågade
Constance och vände sig om.
»Förmodligen på spökande nunnor, som tågade i
procession, och på borgfruar och riddersmän, vilka klockan tolv
om nätterna hålla gästabud i detta dystra gemak, på . . .»
»Du är för svår», utropade Constance skrattande, »som
oupphörligt skall bele min vurm för spöken. Så är det att
i likhet med dig vara uppfostrad i ett land utan historia;
man förlorar då all aktning för...»
»Spöken, alldeles riktigt; men vi komma ifrån föremålet
för dina tankar. Nå, vad tänkte du på?» ,
»Att min byggmästare är den odrägligaste människa på
jorden. Att din man är den enda hyggliga karl jag
träffat sedan min ankomst hit.»
»Det var mycket att börja med. Varför är Kurt odräglig?»
»Därför att... han har aktning för ingenting. Åsynen av
den karlen är mig förhatlig.» Constance kastade sig ned
på en stol och förde handen över pannan.
»Det är en fantasi, som försvinner lik alla andra. Nå,
om han nu fallit i onåd, så hava vi ju en hel svärm av
unga män, vilka uppvakta dig på Kungsborg.»
»Säg hellre, att de uppvakta mina pengar,*^ kommer du
sanningen närmare.»
»Icke kan du säga så om Jacobo Lange?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
