Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För honom är jag ett kuriosum, st>m han vill studera.
Tala icke om den karlen. Han är en pedant, ett slags
full-’komlighet, som tillber sig själv. Jag avskyr
fullkomligheter, emedan de icke finnas i verkligheten, utan spela en
•roll. Han är dessutom så förståndig, att han är ledsam, så
oförarglig, att han är odräglig, så oåtkomlig, att han är
avskyvärd.»
»Du tycks ha gjort allt för att pröva hans tålamod och
förstånd, efter du gjort en så rik erfarenhet», svarade
Stephana skrattande. »Du har dessutom kapten D—, baron
G— och greve I—, vilka alla tre göra anspråk på att vara
älskvärda karlar.»
»Bästa Stephana, sluta för all del! Om dessa herrar
själva göra anspråk på att vara karlar, måste väl du aldrig
giva dem namn därav. De äro ju ingenting annat än
narrar. För övrigt skola de allesammans få vara tokar,
pedanter och tölpar; jag saknar allt intresse för skapelsens
herrar. De förefalla mig som de vore till endast för att
dupera oss. De utgöra våra naturliga fiender.» Constance
skrattade rätt hjärtligt.
»Akta dig, att du ej en dag kommer att ångra dina
tankar om männen.»
»Du menar att jag skall bliva kär.» Constance såg på
Stephana med ett utmanande uttryck.
»Alldeles.»
»I så fall lär det icke bli, medan jag är här på orten.
Förr kan solen förälska sig i dessa gamla tapeter, än jag
i de praktexemplar, vi talat om. Ack, Stephana», tilläde
hon sorgset, »en gång har jag hållit en människa så kär,
att jag säkert aldrig skall kunna älska någon man så högt
som henne.»
»Du menar Anna Wielki?»
»Ja!» Constance förföll ett ögonblick i djupa tankar.
Det syntes på hennes ansikte, att de voro dystra. Efter
några minuters förlopp skakade hon på huvudet, för att
jaga bort de mörka bilderna. Hon sprang upp och
utropade glatt:
»Låt oss bese rummen! Jag förmodar att vi komma att
knuffas med murarställningar och översållas utav
kalkdamm ; men vad mera! Det blir en hop av små obehag att
övervinna. Dessutom får jag det nöjet att förarga mig
åt min byggmästares geni. Säkert ämnar han inreda dessa
djupa och sfora rum efter nutidens smak, med franska
tapeter, lätta och eleganta ornamenter, vilka se ut som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
