Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de helt oförhappandes förirrat sig hit och med ett
bedrövligt utseende fråga: varför äro vi här? Så mycket bättre,
jag erhåller därigenom något, som oupphörligen retar mig
under den långa vintern. Fruktan att ledsnaden skall
infinna sig och bliva mitt hems dörrvaktare, utebliver
därigenom.»
»Du är en högst egen sammansättning, min kära
Constance», sade Stephana, under det de anträdde promenaden
genom de under reparation stående rummen. »Nyckfull,
ombytlig, ofördragsam och självrådig i...»
»Alla mina handlingar, vill du säga. Stephana, icke
skämmer du bort folk med artigheter.»
»Du avbröt mig, eljest skulle du fått se att porträttet
blivit likt.»
»I så fall ber jag dig fortsätta. Du slutade med att jag
var självrådig i...»
»Ditt tal och yttre skick, men till ditt inre är du
uppriktig, god och anspråkslös.»
»Gud vet om du icke smickrar», svarade Constance milt.
»Jag är icke god och på långt när icke så anspråkslös jag
borde vara. — Ah! Vad är detta?» Constance befann sig
i ett litet hörnrum, vars väggar bestodo av panelningar,
inlagda i fasoner av kulört träd. I detta rum var en ung
arbetare sysselsatt att laga den kostbara boaseringen.
»Detta är ett rum, som varit begagnat till —
sängkammare av baron X—, stamfader», svarade Kurts röst bakom
Constance. »Boaseringen är ett konststycke sedan Erik
XIV :s tid, och därför har jag ansett att den borde
restaureras. Ni finner härav, att jag icke är en sådan vandal
ni behagat föreställa er.»
»Denna sängkammare blir ett minne om det förgångna,
och där får jag drömma 0111...»
»Förtryck och adelsvälde», inföll Kurt.
»Talar ni emot adeln?» Constance såg förvånad på
honom. »Ni, en baron Axelhjelm», tilläde hon med tonvikt.
»Ni behagar skämta; ibland arbetare finnes icke några
baroner, och jag är till själ och hjärta arbetare.»
Constance började tala om hur hon skulle inreda detta
rum och möblera det efter forntida mönster. Hon var så
helt och hållet upptagen därav, att hon icke hade tankar
för någonting annat. Sedan Stephana och hon, åtföljda av
Kurt, besett rummen, parken och den plats, där ruinerna
stått, framfördes hästarna, och de båda damerna begåvo
sig på återvägen till Kungsborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
